lördag 5 januari 2013

Förändringar sker snabbare än vad jag tror

Jag tänker inte göra något förutsägelser eller summera förra året som många gör vid denna tiden. Samtidigt så får ju ett årsskifte en att fundera lite längre på vad som händer i världen och hur den förändras. Att förändringar går allt snabbare märker vi alla och det finns ju faktiskt statistik på att det är så också.

En sådan förändring som har gått mycket snabbare än vad jag trodde var den som startade en gång när jag och min äldsta dotter satt och pratade om vilka förändringar jag hade varit med. Jag förklarade att jag minns när satellit-TV kom. Vi gick från tre TV-kanaler till många. Jag berättade om hur de första mobil-telefonerna såg ut och fungerade. Jag berättade även första gången jag surfade och att jag rätt snabbt då faktiskt insåg hur stort det skulle bli.

Klok som hon är ställde då hon sig frågan;
- Undrar vad jag kommer att berätta för mina barn?
Jag svarade henne då att jag tror du kommer att berätta för dem att jag minns när man fick sätta sig ner framför TV:n och titta på ett program som sändes bara då. Hennes barn kommer inte att förstå att man inte när som helst och var som helst skall kunna titta på TV-program. Dessutom trodde jag hon skulle ha svårt att förklara begreppet TV-kanal som SVT1 osv.

Nu sitter hennes syskon och tittar på SVT-play samt Netflix. Alltså hennes småsyskon är på god väg in i den världen redan nu. Som vanligt har jag och många andra än en gång underskattat takten i förändringar.

Hade min äldsta dotter ställd frågan idag så hade jag fått svara annorlunda. Jag vet nog redan svaret nu och det hade nog kommit i form av en motfråga;
- Hur mycket pengar har du i din plånbok?
Är det inte så att för många av oss så är plånboken mer ett sätt att hålla reda på alla dessa plastkort än ett något man har sedlar och mynt i? Den borde kanske istället heta korthållare för det är ju vad den är för många av oss. Själv är det väldigt sällan jag har kontanter på mig. Oftast är det småmynt som man får som retur när man handlar på sin rikskuponger.

Jag är alltså rätt övertygad om att hennes barn kommer att se mynt och sedlar på ungefär samma sätt som dagens ungdomar ser armbandsur. För dem är armbandsur i första hand inte ett sätt att se vad tiden är utan det är ett smycke. Hennes barn kommer att se mynt och sedlar på ungefär samma sätt dvs som smycken man ger bort eller har för kul skull. Ingen av dem kommer att se dem som oss idag som betalningsmedel.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar