måndag 21 oktober 2013

Tim Cook gör om Apple

Det har skrivits mycket om att sedan Steve Jobs gick bort så försvann också Apples innovation. Dagens vd Tim Cook har inte den karisman och de visioner som Steve hade. Jag har alltid tagit dessa påståenden med en viss nya salt. Det är så lätt att glömma att Tim Cook i realiteten styrde Apple långt innan Steve Jobs gick bort. Steve Jobs var ju sjuk ett bra tag innan han gick bort och var dessutom borta i ett år för att sedan kort komma tillbaka. Under dessa sista år så styrde Tim Cook i praktiken företaget.

Att han är visionär men kanske på ett annat sätt tycker jag han visar med rekryteringen av Angela Ahrendts som för närvarande är chef för Burberry. Angela Ahrendts har som vd för Burberrry vänt företaget från att vara ett mossigt gammalt klädmärke till att uppfattas som betydligt mer modernare. När man läser följande artikel från Fast Company om henne så inser man även att hon inte bara är skicklig på retail och vet hur man tjäna pengar på fysiska butiker. Hon förstår även vikten av design, varumärkesarbete och hur man kommunicerar med kunderna digitalt. Smaka på orden, design, varumärke, digital. Låter inte det väldigt likt Apple?

Angela Ahrendts verkar redan innan hon har börjar sin första dag på Apple förstå Apple och dess filosofi. Titta på filmen från deras butik på Regents Street, visst känns den mycket som en Apple Store? Hör hur Angela pratar om Burberrys chefdesigner Christopher Bailey, visst låter det mycket som när Tim Cook pratar om Jonathan Ive?

Även om hon verkar identifiera sig med Apples filosofi så kan jag inte låta blir att ställa mig frågan. Varför?
Hon var ju chef för Burberry, hon ansågs vara den som vänt företag från att vara mossigt till att uppfattas som ett modernt företag, hon såg till att leverera bra vinster, hon var den bäst betalda vd:n i Stor-Britannien. Varför skull hon byta till att bara var en av flera chefer i ett annat företag? Visserligen till ett betydligt större företag men ändå.

Hur lyckades Tim Cook få henne att ta jobbet? Vad kunde han ha sagt till henne som gjorde att hon valde att byta jobb? Pitchen måste ju har varit i paritet med den som den Steve Jobs använde när har övertygade John Scully om att bli chef för Apple;
- "Do you want to sell sugared water for the rest of your life? Or do you want to come with me and change the world?"

Nu var ingen av oss med när Tim Cook och Angela Ahrendts kom överens. Vi kanske får reda på längre fram hur Tim lyckades övertyga Angela men kanske frasen var;
- Do you want to sell clothes  for the rest of your life? Or do you want to come with me and change the world?".

Det Cook syftade på var att förändra Apple i grunden från ett IT-företag, visserligen med mycket design, men till ett modeföretag som mer liknar Chanel, Gucci, eller YSL? Att med Apple förändra hur vi använder och konsumerar IT.

Det Tim Cook verkar har förstått att det var länge sedan mobiltelefoner, MP3-spelare, TV osv handlade om teknik. Samt att det var inköpare på de stora företaget som satte trenderna för IT. Idag är det istället vi konsumenter som sätter agendan och det beror inte bara på att vi som konsumenter köper så mycket mer prylar till oss själva. Vi tar med oss dessa produkter in på våra arbetsplatser. Det är vi som kräver att företagen erbjuder oss iPhones och iPads samt att vi får använda de IT-tjänster vi är vana vid som DropBox. Erbjuds vi inte dessa saker så använder vi dem ändå trots av IT-avdelningen tycker.

Skall man som företag vara framgångsrik i denna nya värld krävs det att man vet vad vi konsumenter önskar. Det krävs att man uppfattas som moderna och inte mossiga. Det krävs alltså att man arbetar som de stora modehusen. Det är något som Tim Cook och Apple verkar ha förstått tidigare än deras konkurrenter. Det är den pitchen som Tim Cook erbjöd Angela Ahrendts och det är därför hon tog jobbet.

Frågan jag ställer mig är varför har inte fler företag insett detta enkla faktum? Tror ni verkligen att detta synsättet endast kommer att gälla IT-företag som Apple?

fredag 10 maj 2013

Tre saker Apple kritiker missar

Det har alltid skrivits mycket om Apple. Även när de var en mindre spelare på marknaden och hade några procent av PC-marknaden. Nu när det är ett av världens högst värderade företag och är större än sina konkurrenter så skrivs det ännu mer om företag. Under de senaste två tre åren har analytiker lovordat företaget och det har inte funnits någon hejd på hur bra Apple har skötts.

Men under den senaste tiden verkar det som analytiker och journalister har försökt hitta så mycket negativ information som möjligt om Apple. Dessa skriverier har påverkar aktiekursen som har sjunkit det senaste året. Även om den har gått upp den senaste månaden med 15%. Företaget har anklagats för att ha tappat sina innovationsförmåga, för pressade marginaler osv.

Själv tycker jag att många kritiker missar tre punkter som talar till Apples fördel i det långa loppet;

Punkt ett är att för nionde rapporten i rad toppar iPhone J.D. Power kundnöjdhets undersökning. Läs den meningen igen! Nio raka rapporter så är de kunder som har valt iPhone de som är mest nöjda med sitt inköp! Det innebär att sannolikheten är hög att man väljer samma plattform vid ett byte och det får mig att tänka på punkt två.

Punkt två är en undersökning gjord av Yankee Group som har frågat 16 000 konsumenter under de senaste året vilken mobil de har köpt och vilken de kan tänka sig köpa under de nästa sex månaderna. Det visar sig inte förvånande att ungefär hälften har en Android-telefon och 30% har en från Apple. Det blir riktigt intressant när man ställer frågan vilken blir din nästa mobiltelefon till de som skall köpa en ny inom sex månader. Av de som har en iPhone kommer 91% att återigen köpa en Iphone. Medan de som har en Android-telefon kommer 76% att köpa en Android igen. Det innebär att det är 24% av de som idag har en Android funderar på att byta plattform och gissa vilken plattform många av dem har tänkt byta till. Just det iPhone. Det innebär alltså att Apples plattform har en klar långsiktig fördel gentemot Android-plattformen. Ju fler konsumenter som byter sin telefon desto fler iPhone-köpare blir det.

Punkt tre är en siffra 50 miljarder. Det är snart så många appar som vi användare har laddat ner till våra iPhones. Det är ett fantastiskt stort tal men det innebär också en sak som man lätt glömmer. När jag som användare har laddat min iPhone med så många appar. Appar som inte kanske finns på någon annan plattform samt inte minst betalat en hel del pengar för dem så är tröskeln att byta till en plattform rätt hög. Jag kastar ju min investering både i tid och pengar i sjön och måste börja om. Tar man dessutom i beaktande att antalet nedladdningar bara ökar från förra årets i snitt 1 miljard per månad till årets 2.5 miljarder så höjs bara denna tröskeln.

Det jag vill peka med detta inlägget är att det är alldeles för lätt att ryckas med i artiklar skrivna av analytiker som tänker kortsiktigt. Denna grupp av människor har bara ett perspektiv på ett kvartal. De tittar sällan på de längre trenderna och det är på lång sikt förändringar slår igenom. Apple är ett företag som jobbar med långa trender. Iphonen och iPaden tog år att utveckla. Apple lanserar inte produkt förrän de tycker den är klar och så bra den kan bli. Når produkten inte upp till interna mål så väntar man med lanseringen. Detta långa tankesätt innebär att Apple inte bryr sig speciellt om kortsiktiga fluktuationer på börsen. Företag har långsiktiga mål som de jobbar mot och ser man på hur vi konsumenter agerar så verkar vi uppskattat det.

lördag 2 mars 2013

Näthatet är ditt problem!

Det var väl inte många i bland oss som missade att TV-programmet Uppdrag Granskning vigde ett av sin program till näthat. I programmet så fick några tjejer berätta hur de hade blivit utsatta för hot av många gånger anonyma män. Efter programmet kom den förväntande stormen av kommentarer på Facebook och artiklar skrevs på stora tidningars webbplatser.

Själv blev jag lite överraskad över alla de reaktioner som dök upp bland mina vänner på Facebook. Att tonen på Facebook och tidningarnas kommentatorsfält kan vara hård och ibland direkt obehaglig borde väl alla känna till vid detta laget? Det blir ju pinsamt tydligt efter bara några minuters surfande. Däremot undrar jag fortfarande varför inte framförallt de stora tidningarna tar tag i denna frågan och tydligare styr upp sina kommentatorsfält. Det kan ju knappast stärka deras varumärke och trovärdighet som nyhetsorganisation att folk beter som svin på deras webbplats? Men det är en helt annan diskussion och ett annat inlägg.

Upprördheten och alla kommentarer om att vi måste göra något åt detta tog nästan över ens logg under några dagar på Facebook och andra sighter men inte bara där. Det var nog många av oss som även diskuterade det runt fikabordet på jobbet. 

När dessa diskussioner pågick blev jag inte så populär alltid. Jag påpekade nämligen två saker, det första är att detta är väl inget nytt? Denna frågan har diskuterats rätt mycket på olika ställen rätt länge. Men det var när jag tog upp mitt andra påpekande som stämningen alltför ofta blev tyst. Det jag påpekade var nämligen att det går inte att lagstifta bort dessa kommentarer. Det går visserligen att stänga och plocka bort det värsta men dessa människor som skriver dessa hemska saker kommer att finnas kvar. De kommer att fortsätta så länge vi andra tillåter dem att göra det. Alltså så länge vi andra låter de ta över olika forum med sina hatiska kommentarer så lär de fortsätta. Det är inte förrän alla vi andra svarar dem och säger ifrån som de kommer att sluta.

Därav titeln på detta inlogg. Skall vi få stopp på näthetet och de hemska kommentarer som framförallt tjejer får på nätet så är det mitt och ditt ansvar. Det är ingen annan som kan stoppa det.

Min fråga till er som läsare vad har du då gjort sedan reportaget sänts? Har du stämt i bäcken någongång på nätet och sagt det du skriver är inte OK?


måndag 25 februari 2013

It´s the numbers stupid

Titeln på detta inlägget är inspirerat av President Clintons första kampanj när han blev vald till president och besegrade dåvarande presidenten Georg Bush. Den då sittande presidenten Bush trodde han kunna vinna valet genom att berätta hur duktig han var på utrikespolitik men det var inte den frågan som var viktigast bland väljare. Väljarnas vardag och de frågor som var viktiga för dem var något helt annat och mer jordnära. Det var dessa frågor som Bill Clinton och hans stab förstod och det var därför han vann valet.

Lite av samma problem ser jag med dagens journalister som skriver om IT och de analytiker som även de bevakar IT. De verkar ibland leva i sin egen bubbla där samtliga har råd att uppdatera sin telefon varje helår. Där alla köper den nyaste versionen av surfplattor och alla vill grotta ner sig i inställningar så att de kan få gränssnittet som de själva önskar.

Denna grupp av människor verkar dessutom titta på sin likar och sedan förutspå vilka produkter som kommer att slå och bli populära. De verkar sällan bry sig om att titta på riktig försäljningsstatistik eller ens gå ut i vanliga affärer för att se vad som säljs. Istället pratar de sinsemellan och lyssnar på analytiker som rör sig i samma kretsar tror skall bli nästa stora produkt.

Dilemmat med ett sådant handlningssätt är att den sällan har något med verkligheten att göra. Vanliga konsumenter beter sig inte alls som dessa personer med gott om pengar. De byter inte telefon varje år utan ofta vartannat när bindningstiden för abonnemanget har gått ut. De behåller sin surfplattor och datorer tills de går isönder. Man är inte så intresserad av att ha massor med inställningsmöjligheter utan man vill bara komma igång och använda prylen man har köpt. Kort och gott prioriteringarna är helt annorlunda för många av de som köper elektroniska prylar.

Det senaste exemplet är väl alla skriverier om problemen som Apple har. Detta trots att de senast redovisade kvartalet var det bästa någonsin för dem och de slog rekord i storleken på intäkter för ett företag i USA. Inget annat företag har haft så stora intäkter under ett kvartal någonsin. Ett ytterligare är att iPhone5 och iPhone 4S är de två mest sålda smartphones i världen det senaste kvartalet. Alltså en sådan enkel sak som att titta på statistik gör att bilden av ett företag i kris istället visar ett företag som fortsätter med en makalös framgång och fortsätter vara det högst värderade IT-företaget i världen.

När det finns en sådan stor skillnad mellan hur journalister skriver, recenserar och skildrar IT-världen och den verklighet som konsumenten befinner sig så blir det lätt fel. Risken är att de som skall hjälpa en vanlig konsument i sina inköp av elektroniska prylar. Istället stjälper den och en hel yrkesgrupp anses vara irrelevant.

lördag 5 januari 2013

Förändringar sker snabbare än vad jag tror

Jag tänker inte göra något förutsägelser eller summera förra året som många gör vid denna tiden. Samtidigt så får ju ett årsskifte en att fundera lite längre på vad som händer i världen och hur den förändras. Att förändringar går allt snabbare märker vi alla och det finns ju faktiskt statistik på att det är så också.

En sådan förändring som har gått mycket snabbare än vad jag trodde var den som startade en gång när jag och min äldsta dotter satt och pratade om vilka förändringar jag hade varit med. Jag förklarade att jag minns när satellit-TV kom. Vi gick från tre TV-kanaler till många. Jag berättade om hur de första mobil-telefonerna såg ut och fungerade. Jag berättade även första gången jag surfade och att jag rätt snabbt då faktiskt insåg hur stort det skulle bli.

Klok som hon är ställde då hon sig frågan;
- Undrar vad jag kommer att berätta för mina barn?
Jag svarade henne då att jag tror du kommer att berätta för dem att jag minns när man fick sätta sig ner framför TV:n och titta på ett program som sändes bara då. Hennes barn kommer inte att förstå att man inte när som helst och var som helst skall kunna titta på TV-program. Dessutom trodde jag hon skulle ha svårt att förklara begreppet TV-kanal som SVT1 osv.

Nu sitter hennes syskon och tittar på SVT-play samt Netflix. Alltså hennes småsyskon är på god väg in i den världen redan nu. Som vanligt har jag och många andra än en gång underskattat takten i förändringar.

Hade min äldsta dotter ställd frågan idag så hade jag fått svara annorlunda. Jag vet nog redan svaret nu och det hade nog kommit i form av en motfråga;
- Hur mycket pengar har du i din plånbok?
Är det inte så att för många av oss så är plånboken mer ett sätt att hålla reda på alla dessa plastkort än ett något man har sedlar och mynt i? Den borde kanske istället heta korthållare för det är ju vad den är för många av oss. Själv är det väldigt sällan jag har kontanter på mig. Oftast är det småmynt som man får som retur när man handlar på sin rikskuponger.

Jag är alltså rätt övertygad om att hennes barn kommer att se mynt och sedlar på ungefär samma sätt som dagens ungdomar ser armbandsur. För dem är armbandsur i första hand inte ett sätt att se vad tiden är utan det är ett smycke. Hennes barn kommer att se mynt och sedlar på ungefär samma sätt dvs som smycken man ger bort eller har för kul skull. Ingen av dem kommer att se dem som oss idag som betalningsmedel.