söndag 19 februari 2012

En Nissan Leaf i vardagen

Jag inleder detta blogginlägg som den kände bloggaren Fredrik Backman gör ibland "och nu bryter jag det ordinarie programmet". Denna bloggen brukar handla ny teknik och hur den påverkar samhället. Alltmer verkar jag skriva om Apple och vad som händer med företag. Att ny teknik är huvudtemat för bloggen gör det inte konstigt alls att jag beskriver mina erfarenheter med en elbil från Nissan. Den för Sverige nya Nissan Leaf



Jag fick alltså förmånen att ta hem Nissans elbil Leaf och prova den under några dagar. Tanken jag hade var att försöka se hur bilen fungerade i min vardag. Jag hade provkört den innan i Malmö hos Mobility Motors. Vilka är återförsäljare för modellen i Sverige.

Jag hämtade bilen på torsdag kväll och hur den resan gick skrev jag i Nissan Leaf Bloggen. Jag visste efter min första provkörning, som jag dessutom gjorde en film av här, att det är rejält byggd bil. Den känns rejäl och har all den kvalité vi förväntar oss av en bil från Nissan. I motsats mot Citroens konkurrerande elbil Zero som faktiskt känns rätt "smäckig" och inte alls värd de pengar som  de begär för bilen. Även om Citroen har sänkt priset på bilen med över 70 000 kr!

Nissans Leaf känns alltså som en helt vanlig bil. Rent av lite lyxig! Den har ju allt man kan förvänta sig av en premium bil. Det finns elhissar, farthållare, backkamera, bluetoth koppling till din mobiltelefon, avancerad navigator, bra stereo-anläggning med USB-ingång osv osv. Den har en sådan omfattande utrustningslista att det enda man kan välja till är solceller på bakspoiler som laddar det vanliga 12 volts batteriet som tar hand om all elektronik. Alltså inte själva batteriet som driver bilen. Andra valet är om du vill ha bilen i vit, röd eller blå metallic-lack.

Den första finessen som jag gillade var bilens nyckel-fria system. Det räcker med att ha nyckeln i fickan så låses dörrarna upp automatiskt. Givetvis kan man som alla moderna bilar trycka på en knapp på själva nyckeln så låses bilen upp men jag märkte på den korta tid jag hade bilen att jag inte gjorde det. Istället gick jag fram till bilen, tryckte på dörrknappen och satte mig i bilen. Det var så mycket enklare. Det andra som slår en är när man startar en elbil är hur enkelt det är. Du sätter foten på bromsen och trycker på startknappen. Det tar några sekunder så är bilen igång. Har du inte radion på så blir du tveksam de första gångerna om bilen verkligen har startat och du är på väg att trycka på startknappen igen.



Nästa steg är att lägga den märkliga växelväljaren, som ser ut som en joy-stick i drive och köra iväg, ljudlöst. Att en elbil är tyst är nog den första saken man upptäcker. Det andra är hur snabbt den reagerar på gaspådrag. Det finns ingen fördröjning när man trycker på gaspedalen. Bilen sticker direkt med fullkraft i motsats mot mer vanliga bilar med förbränningsmotorer. En förbränningsmotor måste ju komma upp i varv för att leverera maximal kapacitet. En elmotor däremot levererar full kapacitet direkt från stillastående till maxvarv.  Denna jämna kraftfördelning gör att elbilar bara har en växel. Bilen växlar aldrig utan kör bara på allt snabbare.

Att bilen är så tyst och du inte hör något motorljud gör att man lätt kör för fort i stadstrafik. Här är farthållaren till hjälp. Den hjälper en att inte köra för fort. Farthållaren gör dessutom att man kan hålla en jämn hastighet på landsväg och motorväg. Allt för att nå så långt som möjlig och inte behöva oroa sig för att kraften tar slut.



Att oroa sig för att kraften tar slut. Det som kallas "range anxiety". Är något som alla som kör en elbil kommer att känna av. Själv trodde jag att det bara var en myt och jag inte skulle känna av oron men om ni läst om hemfärden från Malmö i min andra blogg så kände jag av den rätt snabbt. Det var då jag förstod att Nissan inte bara satte in en avancerad navigator för lyxens skull. Det handlar nog lika mycket om att lugna nerverna för oss som kör den. När jag matade in hemadressen och såg att det fanns runt 15 kilometer kvar så lugnade jag ner mig. Dessutom har Nissan satt en knapp på ratten som snabbt visar på navigatorn hur långt man kommer samt var närmaste laddningsstation finns.



Syftet med att jag skulle ta hem bilen var att prova hur den fungerade i min vardag så morgonen efter körde jag till jobbet. Allt för att försöka se hur den fungerade en normal dag för mig. Under natten hade den stått och laddat i mitt vanliga eluttag i garaget. Det var ju inte många mil kvar när jag kom hem. En normal laddning via ditt vanliga eluttag kan ta upp emot tolv timmar. Det går att installera ett uttag med lite mer kraft och då är du nere på sex-åtta timmar. Det finns en tredje metod som är betydligt snabbare men den har du knappast hemma. Det handlar om snabbladdare med över 380 volt och uppemot 20 ampere. Mycket kraft alltså. Det finns stationer med dessa snabbladdare lite överallt bland annat Statoil har sådana på några mackar och faktiskt McDonalds. Då laddar du bilen på mindre än en timme. Nu kan tolv timmar kännas som en lång laddningstid men inte för mig. Jag märkte under vad som lätt kunde vara en normal dag för mig att jag hade gott med kraft kvar i slutet av dagen. Jag kunde alltså åka fram och tillbaka till jobbet, hämta/lämna barn, köra några ärenden och ändå har kraft över till en oplanerad resa till närmaste stad. Trots detta var bilen var full-laddad båda morgnarna jag skulle iväg. Även om det blev lite sent ena dagen.

Alldeles för snabbt kom dagen när jag skulle lämna tillbaks bilen och köra ner till Malmö igen. Enligt navigatorn och Google Maps skulle distansen vara 78 km. När bilen stått på laddning hela natten visade mätaren 132 km. Det skulle alltså inte vara några problem alls att nå till Mobility Motors. Jag satte mig i bilen och körde iväg. Kan väl nämna att jag hela tiden har använt bilen som vilken bil som helst. Jag har alltså inte snålkört. Jag har inte stängt av radion eller värmen för att vinna distans. Syfte var ju att se om bilen fungerade  i min vardag som en vanlig bil. Den enda kompromissen jag har gjort är att ha satt bilen i Eco-läge som begränsar motoreffekten och ökar laddningen när bilen bromsar. Det var ingen större kompromiss för mig. Jag märkte knappt den begränsade effekten när jag körde bilen. I ärlighetens namn har jag gjort en sak till och det var att köra runt 90 km på motorvägen. Jag hade inte bråttom samt enligt återförsäljaren så minskade räckvidden rejält om man körde snabbare. Kanske ett tecken på att man börjar bli gammal?

Under färden ner mot Malmö märkte jag ganska snart att mätaren snabbt tickade neråt och min marginal blev allt mindre. När jag väl kom fram hade jag inte mer än 7 km kvar. Varför det blev så funderar jag fortfarande på. När jag hämtade bilen hade jag inte full laddning och hade ändå mer än 15 km kvar när jag parkerade bilen i garaget. Vilket jag hade i färden mot Malmö. Trots det blev marginalen så liten. Skillnaden kan kanske bero på motvind och kallare väder men vad vet jag. Hur som helst jag kom fram Mobility Motors och satte direkt bilen på laddning. De har en sådan snabbladdare så bilen skulle få fulleffekt på mindre än en timme.

Frågan jag ställde mig inledningsvis var om bilen skulle funka som en vanlig bil för mig? Om den kunde fungera i min vardag? Det jag redan nu kan konstatera att i min vardag hade bilen fungerat utmärkt. Det jag gör i veckorna så räcker bilen till alldeles utmärkt för mig och faktiskt för de flesta av oss. Visserligen är den betydligt dyrare i inköp. En Nissan Leaf kostar runt 350 00 kronor och det är mycket pengar. Samtidigt så är driftskostnaderna löjligt låga. En full tank kostar runt tjugo kronor. Det innebär för min del att "bränslekostnaden" per månad nästan är försumbar. Att man inte betalar någon skatt för bilen gör sitt till samt inte minst att servicekostnaderna är mellan 10-15% lägre. Bilen har färre rörliga delar som kan gå i sönder och skall bytas ut. Alltså tittar man på helhetskostnaden dvs vad bilen skulle kosta mig varje månad är skillnaden inte alls så stor mot en vanlig bil och då har jag inte räknat in ökade bensinpriser heller. Kalkylen för en elbil blir alltså antagligen allt bättre ju längre tiden går och desto mer bränslepriserna stiger.



Det finns däremot ett stort MEN som gör mig tveksam. Jag har en syster som bor utanför Malmö och ett krav är att jag skall kunna ta mig dit. Innan jag lånade bilen och körde den Malmö-Helsingborg fram och tillbaka trodde jag inte det skulle vara något problem. Räckvidden skulle ju vara upp till 150 km och jag trodde att 80 km inte skulle vara något problem alls. Nu däremot när det var så lite marginal kvar till Malmö så är jag lite tveksam. Visserligen kan jag säkert ladda bilen hos min syster men även om jag och mina barn trivs där så tror jag ingen av oss vill stanna där i 10-12 timmar för att jag skall kunna ta mig hem. Ett sätt att lösa det problemet vore att köra inom om Malmö på vägen ner och handla inne i Malmö samtidigt som bilen snabbladdades på någon av de platser som finns där. Men frågan är om det skulle räcka?

Avslutningsvis jag rekommenderar alla att provköra bilen för trots min reservationer så är jag övertygad om att Nissan Leaf  representerar framtiden. Nissan Leaf är den första generationen av fungerade elbilar som bara kommer att förbättras. Snart kommer många av  oss att köra ättlingar till de Nissan Leaf.

onsdag 15 februari 2012

Apple ett helt vanligt företag

Idag nåddes jag av nyheten att Apple är världens tredje största mobiltelefontillverkare. Det är en rätt bra utveckling med tanke på att produktområdet bara är fem år gammalt. Att Apples intäkter från iPhone är större än hela Microsoft är ett annat mått på hur stor tillväxten är. Men det är inte bara Iphone som gör Apple stora. Jämför man igen med Microsoft så är Apple ändå större även om man plockat bort Iphones intäkter eller att Apple säljer med iPads än vad HP säljer datorer. Det kanske då inte är så konstigt att Apples aktie bröt 500$ vallen och det innebär att Apple mer värt än Sveriges BNP!

Apple har på några år gått från att vara ett nisch företag som hade en liten men trogen skara av köpare till att bli ett brett konsument företag som säljer till den breda massan. Dagens köpare är inte längre några "fanatiska anhängare" det är istället vanliga människor som gillar deras produkter. Det är mormödrar, mammor, pappor, unga som gamla.

Därför blir jag trött när en del IT-journalister, tekniker och andra sk förstår-sig-påare fortfarande ser Apple och dess köpare som en samling fanatiker. När sanningen istället är att både företaget och dess köpare är den vanlige konsumenten. Apple och dess köpare är alltså mer "normala" än konkurrenter som Microsoft. ;)