måndag 4 juli 2011

Några kanske sena men snabba tankar om Googel+

Goggle lanserade i veckan kanske sin sämst bevarade hemlighet, Google+. Att Google jobbade med någon form av socialplattform har det ryktats länge om. Hur den mer specifikt skulle se ut har varit lite mer osäkert.

Google+ är till skillnad från Facebook och Twitter egentligen inte en tjänst utan ett samlingsnamn för flera olika dör den viktigaste är det flöde av uppdateringar som man först ser när man loggar in. Det finns en form av videochatt som heter Hangout. Det fina med den tjänsten är att man kan chatta med upp till tio stycken samtidigt direkt via webben. Det krävs alltså ingen installation av program på din egen dator. Gtalk som är Googles äldre version av chatt finns kvar. Du hittar den på startsidan till höger.

Google gör ett stort nummer av att jag som användare kan på ett enkelt sätt gruppera upp min vänner så att jag vet precis vem som ser mina statusuppdateringar. Grupperna kallar man kretsar. En lite känga åt Facebook där vi som vanliga användare inte alltid känner att vi har kontrollen över vem som ser vad.

Den tjänsten som det har skrivits minst om men som jag tycker är mest intressant är Gnistor eller Sparks som det heter på engelska. Tanken med tjänsten är nog att vi med hjälp av den skall start konversationer på Google+ som ju är grunden för en lyckad socialplattform. Tjänsten handlar om att du som användare antingen väljer intresseområden som Google har föreslagit eller skriver in egna. Sedan letar Google via sina olika tjänster efter uppdateringar inom det området som du har valt. Google verkar alltså använda samtliga av sina andra söktjänster för att leverera resultat som de tycker är intressant för just dig. Det som gör tjänsten extra intressant i mina ögon är att man som användare kan på ett väldigt enkelt sätt dela med sig av länkar till andra på Google+ och kanske det viktigaste bestämma på ett väldigt exakt sätt vem som skall se informationen. Sköter Google denna tjänsten rätt så blir den nog den viktigaste framgångsfaktorn för hela plattformen.

Slutligen så har många kommentatorer och journalister ställt sig frågan om Facebook eller Twitter skall känna sig hotade av Google+. Själv tror jag att ingen av de två är speciellt oroliga. Twitters styrka är dess enkelhet. Twitter är en tjänst som man använder just för att den är så enkel och snabb. Google+ har en betydligt högre inlärningströskel. Facebooks styrka är dess 750 miljoner användare. Tjänsten kanske är lite mer komplex men nu har ju till och med farmödrar lärt sig hur den fungerar. De lär ju inte byta första taget eller hur? Jag tror att tjänsten kan hitta sin nisch hos sådana som jag. Vana webbanvändare som är tillräckligt intresserade av att lägga ner den tiden som det krävs för att förstå plattformen och dess tjänster.

Det som kommer att bli avgörande om Google+ kommer att flyga eller krascha blir de närmaste veckorna. Det är då tjänsten skall gå från att vara något nytt och ballt till att bli en del av ens liv. Ungefär som när folk börjar träna på gym. Den första vecka är det bara kul att gå dit. Det är efter några veckor som det krävs mer av en. Det är då man måste förändra sina vanor och det är då många slutar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar