måndag 26 april 2010

Politiken måste komma till oss!

Jag skrev i mitt förra inlägg om hur de politiska partierna utbildar sin aktiva i hur man hanterar bloggar och Facebook. Jag påpekade då ett enligt min mening glömmer man att berätta för dem hur annorlunda dessa medier fungerar om man jämför med de mer traditionella. Risken partierna tar är att dessa människor kommer att kastas ut en en okänd värld som de inte känner till och inte kan hantera. De kommer antagligen att trampa i klaveret och det verkar inte finnas någon organisation som stödjer dem i denna läroprocessen.

Ovanstående problem är enkla att lösa och jag tror att man kommer att lära sig hantera dem. Samtidigt är övertygad om att de politiska organisationerna kommer att stå för större utmaningar än att utbilda sina medlemmar i hur man hanterar dessa nya medier. Dessa organisation måste lära sig, precis som företag, att bli intressanta för oss som medborgare och konsumenter. I denna nya mediavärld kan man nämligen inte förvänta sig att någon skall lyssna på ens budskap. Även om man gör allt rätt och paketerar informationen på ett optimalt sätt.

Det nya är nämligen att budskapet måste vara så intressant att det slår igenom det tusentals andra budskap som vi översköljs på Internet och andra plattformar. Jag ser på mig själv, jag prenumererar på 296 olika bloggar, läser mängder med mejl både privat och på jobbet samt inte minst går igenom säkert fyra till fem hundra Twitter-inlägg på en dag. Följaktligen läser jag sällan tidningar eller tittar på de stora nyhetsprogrammen på TV. Jag förväntar mig mer och mer att det som är intressant för mig kommer till mig. Jag märker dessutom att ett budskap måste dyka upp flera gånger innan jag uppmärksammar det. Dyker det bara upp en gång så är det inte tillräckligt viktig för en diskussion och budskapet måste starta en diskussion! Det är den tredje saken som jag har uuptäckt. Även om själva budskapet är intressant så räcker det inte längre. Det är diskussionen som följer som gör att budskapet fastnar och blir intressant. Det kräver att rätt personer deltar i diskussionen. Personer som jag respekterar och lite på.

Uppfylls inte samtliga dessa krav som jag har nämnt kommer ett budskap snabbt att sorteras bort och glömmas. Inte bara av mig utan av en allt större del av befolkningen. De räcker alltså inte för de politiska partierna att utbilda sin politiker i hur man hanterar en blogg eller lägger upp en Facebook-sida. Även om det är ett steg på vägen så räcker det inte ens att man lär hur man kommunicerar på dessa plattformar. Skall man nå fram med sitt buskap måste det vara tillräckligt intressant för det skall söka upp mig och inte minst diskuteras bland de människor som jag respekterar. Det är den verkligen utmaningen för dagens politiska organisationer och det arbetssättet kommer att ställa andra krav på hur organisationer arbetar. Men det är en helt annan historia. ;)

onsdag 21 april 2010

Bloggar och politiker kommer de att förstår varandra?

Jag tycks mig se på många olika ställen på nätet att de flesta politiska partierna verkar satsa på att lära sina aktiva politiker hur man startar bloggar och registrerar sig på Facebook. Man vill som organisation finnas på dess nya plattformar. Jag är emellertid inte alltid övertyga om man vet varför man skall satsa på dess medier. Mycket påminner om hur många företag resonerar: Det skrivs mycket om Facebook, Twitter och bloggar så det gäller att finnas med där.

Risken man tar är att göra samma misstag som företagen före dem. De fokuserade först på hur man handhar dessa nya verktyg. Alltså man lär ut hur de fungerar, hur man lägger upp en blogg eller hur man registrerar sig på Facebook osv. Nu verkar det som sagt att även de politiska partierna kommer att göra samma sak. Risken man tar är att sedan när alla dessa politiker skriver inlägg på sina nya fina bloggar så tror de att dessa fungerar på samma sätt som en insändarsida i lokaltidningen.

Dessa stackars människor kommer snart upptäcka att Facebook och bloggar inte alls fungerar på samma sätt som de gamla bekanta medierna. Dessa nya medier fungerar inte allt som de gamla. Det går inte att trycka ut ett budskap till medborgarna om det inte är intresserade. Gillar målgruppen inte vad som skrivs så i bästa fall ignoreras budskapet. I sämsta fall, för sändaren och i detta fallet är det oftast en fritidspolitiker, så kommer medborgaren att svara dem. Risken är dessutom stor att detta svar inte kommer på en annan blogg utan på politikerns egna nya fina blogg. Här är den första stora skillnaden blogg och en debatt på en insändar-sida i lokaltidningen. Svaret kommer på din egen planhalva och det kommer snabbt. Det går inte längre att sitta i en halv dag och fundera ut ett svar för då har redan debatten spritt sig vidare till platser du aldrig har hört talas om.

Vill nu de politiska partierna verkligen använda dessa nya medier samt lära fritidspolitiker hur man kan använda dessa plattformar så borde man börja i en annan ända. Det första som de borde ta upp är att bloggar, Facebook, Twitter osv INTE fungerar som de "gamla medierna". Dessa medier är inte massmedier där man som en sändare kan basunera ut ett budskap till många. En blogg fungerar inte som en insändarsida, där en redaktion går igenom inläggen och sållar dem allteftersom. På en blogg kommer allt liksom på en gång och alla har en åsikt och många av oss utrycker den dessutom.

Facebook och bloggar är alltså redskap för diskussioner med medborgarna. Innan man lär sig själva handhavandet så borde man börja med att läsa ett antal bloggar och följa diskussioner för att förstå hur vi som använder dem fungerar. Vill man som politiker kommunicera med sina medborgare så gäller det alltså att först förstå språket och de värderingar som existerar på här innan man börjar framföra sin egen. Risken man tar annars är att totalt misslyckas med att nå ut med sitt budskap samt inte minst få sina presumtiva väljare emot sig.

Att man som nybörjare kommer att göra misstag är väl självklart? Lika självklart som att varje barn som lär sig gå kommer att ramla. Här borde de politiska partierna använda människor med mer erfarenhet som mentorer. Personer som kan gå in och ge råd på hur man skall bemöta ett hätskt inlägg eller styra upp en diskussion som har gått överstyr. För i varje konflikt på nätet, på varje diskussion som har gått överstyr så finns det även en möjlighet att lära sig något. För det är just det som kanske är kärnan i dessa nya plattformar; att man ständigt måste lära sig och vara beredd att ändra sitt sätt att kommunicera.

Det är kanske det sista som blir den stora utmaningen när så många politiker och politiska partiet börjar använda dessa nya medier; att lära sig lyssna på väljarna och att föra en diskussion med dem. ;)

måndag 5 april 2010

Foto på papper?

Det är ingen hemlighet för någon av oss att hur vi fotograferar har gått igenom en revolution de senaste tio åren. När man själv var liten fick man vänta länge för att se vad ens far hade fotograferat med sin kamera. Han fick ju först ta slut på rullen med 36 bilder och sedan lämna den i en affär som i sin tur tog upp till en vecka innan bilderna var framkallade. Då var det en revolution när man kunde lämna in sina bilder och få dem samma dag.

Mina barn förväntar sig att se de bilder jag tar några sekunder efter jag har tryckt på knappen och detta lär de sig tidigt. Mina kära barn klagade högt om de inte fick se bilderna genast.

Det är lätt att räkna ut att de stora laboratorier som framkallade min fars bilder har problem. De är ju inte närheten av den volymen som fanns för några år sedan. Ser man på reklamen på TV verkar det som om de försöker bredda sig verksamhet med att erbjuda nya tjänster som dina bilder på koppar och andra objekt eller att man för en billig peng kan få sin bild uppförstorad som en poster. Någonstans verkar det som en del av dessa ägare hoppas på att vi som sitter med digitalkameror skall börja framkalla bilder igen på papper. Att ha bilderna på en dator är ju enligt dem inte samma sak som på papper.

Den sista förhoppningen från dessa ägare tror jag inte alls på. Det verkar som om man då inte förstått hur den nya ekonomin fungerar. En trend som är väldigt tydlig är ju hur vi går in en ekonomi som mycket handlar om att dela det vi upplever. Det tydligaste exemplet är väl Facebook som antagligen kommer att ha över 500 miljoner medlemmar till sommaren.

Denna önskan att dela med sig gäller givetvis även bilder. Tar vi Facebook igen så skall det enligt vissa uppgifter finnas över tio miljarder bilder på tjänsten och det laddas upp fjorton miljoner varje dag. Det är är här och motsvarande tjänster bilderna finns och kommer att finnas i framtiden. Facebook är vårt framtida bildalbum. Det är runt denna och andra tjänster vi kommer att samlas runt och dela med av oss av resor och familjehögtider. Inte runt diabilder eller fotoalbum.

Det öde som ägarna av framkallnings laboratorierna har råkat ut för kommer varje industri att gå igenom. Det gäller för ägarna att fundera hur man hanterar förändringen annars ens verksamhet att försvinna!