tisdag 20 juli 2010

Väntan dör ut?

När väntade de senaste på någon eller något? När satt du i en bil och bara tittade ute genom vindrutan? Du satt bara och lät dina tankar vandra för det fanns liksom inget annat att göra?

Jag satt i en bil en natt för någon dag sedan när jag skulle hämta upp min fru som varit på en tjejmiddag. Inte satt jag och tittade ut genom vindrutan speciellt länge. Jag behövde ju inte göra det. Jag kunde bara att plocka upp min iPhone och vips hade jag hela världens information ett fingertryck borta.

Jag vet inte ni har lagt märke till att dessa stunder av stillhet som fanns för några år sedan när man bara satt och gjorde inget inte finns längre. Vi kan när som helt var som helst fylla ut tiden med musik, podcasts, twitter-feeds, nyheter osv osv. Vi är ständigt uppkopplad mot en större värld än min egna.

Att kunna vara så uppkopplad alltid överallt är ju fantastiskt egentligen. Bara för några år sedan hade det nästan varit science fiction. Det hade hur som helst varit väldigt dyrt att hämta så mycket information ner till din mobiltelefon.

Det jag funderar på om det är bra att vi ständigt är uppkopplade? Det är ju fantastiskt på ett sätt. Vi får ständigt nya impulser från människor på andra sidan jorden. Vi blir ju en del av något större än oss själva. Våra idéer och andras håller kanske på att flyta ihop till någon form av meta-kunskap som är större än var och en?

Det är kanske så att vi inte behöver den tomma tiden som fanns förr när vi bara satt och tittade ut genom vindrutan? Eller är dessa stunder, som Katarina Jardenberg sa när vi berörde frågan på Facebook, “Men frågan är om väntan är ett sätt att läka?”. Det är kanske så att dessa stunder av drömmande behövs för att vi skall på något sätt landa i denna snabbt föränderliga värld?

Vad tror du?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar