torsdag 29 juli 2010

Wikileaks och förtroende

Att Wikileaks har publicerat tio tusentals dokument som rör kriget i Afganistan har väl ingen missat? Det har skrivits mycket om materialet på webben och i vanlig media. Niclas Strandh har på sin blogg Deepedition skrivit ett intressant inlägg om sina tveksamheter av att publicera så mycket ofiltrerat material främst ur en integritetsvinkel. Han är lite orolig att enskilda människor skall kunna identifieras och kanske utsättas för risker. Även om jag inte håller med honom helt så kan verkligen rekommendera inlägget, för som vanligt, är skriver Niclas intressant och tänkeväckande. Inlägget på Niclas blogg är nog ett resultat av att jag och flera andra har haft en diskussion om hans reservationer.

Jag har inte de reservationer som Niclas har för publicering av materialet från Wikileaks och efter en del diskussioner på framförallt Twitter, med den tjänstens alla brister, såsom det är svårt att nyansera sin inlägg när man är begränsad till 140 tecken skriver jag detta inlägg.

Under vår diskussion på Twitter och på Niclas blogg så är det min uppfatttning om att diskussionen kokas ner till förtroende. Jag litar helt enkelt på att Wikileaks och grundaren Julian Assange. Ett förtroende som ökade efter interjvun på TED. Han framstår som en personer som är genuint intresserad av att sanningen skall komma fram och genom den tjänsten han grundade så skyddar han de personer som vill berätta den.

Det som gör just Wikileaks intressant är att den tjänsten håller på att bygga upp ett förtroende hos så många av oss. Nu är ju förtroende för andra personer och organisationer inget nytt. Vi litar ju på folk och organisationer dagligen. Jag läser Niclas Twitter-feed för att jag litar på att hon hittar intressanta nyheter och artiklar. Paradoxalt kanske mitt förtroende för Niclas har ökat i och med att han är en av de få som inte hyllar Wikileaks oreserverat. Men det är inte bara enskilda personer vi litar på utan även på organisationer som t.ex tidningar. Dessa mer etablerade organisationer har haft vårt förtroende i över hundra år. Vi har litat på att de gör det rätta urvalet av nyheter som sedan får sin plats i tidningen.

Nu är Wikileaks en ung organisation och har inte hundra års historia att falla tillbaka på. Det gör att organisationen, enligt mig, är ännu mer sårbar för att göra misstag och förlora vårt förtroende. Om Wikileaks skulle göra några stora tabbar så kommer de snabbt att bli irrelevanta och försvinna. En hundra år gammal dagstidning kan tåla en del förtroendekriser och många av de stora dagstidningarna har ju råkat ut för att publicera tveksamt material. Men den lyxen har inte Wikileaks.

Jag är övertygad om att Julian Assange är medveten om dessa saker och det gör honom nogrannare än många mer etablerade nyhetsorganisationer. Vilket i sin tur innebär att jag litar på Wikileaks ännu mer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar