söndag 16 augusti 2009

Vi prenumerar på HD!

Vi har börjat prenumerera på HD. Det var några år sedan sist. Ett tag hade vi faktiskt två dagstidningar så någon familj utan tidningsläsande traditioner är vi inte.

Då när vi sa upp vår prenumeration var det av många skäl. Det främsta var nog att vi inte hade tiden att läsa tidningen. Har man en stor familj med småbarn är det svårt att hitta tiden, speciellt på morgonen.

Nu när vi började igen var det av andra skäl. Det främsta är inte för oss själva. Nä, det är för våra barns skull. Det är främst våra barn som har saknat en tidningen. Det är de som har kastat sig över Lokaltidningen och inte vi. Vi ser alltså tidningsprenumerationen som en enda stor läsövning och nutidsorientering för våra barn. Kanske är något för media att fundera över?

Samtidigt så kan jag inte låta bli att fundera lite mer på min relation till min tidning; HD. Det känns så nämligen när man bor i Helsingborg, att HD är vår tidning. Men tyvärr känns det inte riktigt som om känslan alltid är besvarad. Inte för att de kanske försöker. Man kör HD-klubben med rabatter och man jobbar mycket med sin webbsidor på hd.se. Men när ser tidningen mig som individ?

Jag är övertyga om att många av oss längtar efter en mer personlig relation på våra villkor. Varför ringer aldrig någon upp oss och frågar vad vi tycker om tidningen. Nu menar jag inte någon via ett anonymt call-center utan de som jobbar där. Varför har jag inga personliga sidor med information som rör mig? Möjligheter till fördjupningsmaterial på artiklar i tidningen eller möjligheter att ställa frågor till tidningens ledning och reportrar direkt? Varför bjuder ni inte in till familjekvällar på tidningen med samtliga anställda? Jag vet att min barn hade tjatat tills vi hade gått. De tycker att allt som rör tidningar fortfarande är spännande.

Jag vet inte om dessa idéer är för galna, Jag kanske utmanar en massa tabun. Min poäng är att en lokaltidning har alla möjligheter att skapa en mer personlig relation med sin kunder. Jag önskar helt enkelt att tidningen har lika starka känslor för mig som jag har för den.