Facebook är inte en sak

Satt för någon dag sedan och pratade med en dam i femtio-års-åldern. Hon hade precis skaffat sig ett konto på Facebook men erkände att hon inte använt det så mycket. Hon hade väl loggat in tre gånger och inte fler. Hon erkände för mig att hon alltid är lite avvaktande för ny teknik. Var därför hon skaffade ett konto först nu. Dessutom undrade hon om verkligen ville se uppdateringar som hon tyckte var rätt ointressanta. Hon var inte intresserad av vad hennes vänner åt till frukost eller om de väntade på bussen.

Jag hörde mig själv svara henne att "Facebook är så stort att det inte finns Facebook ett längre. Du skapa ditt egna!" För det är ju så att när 54% av Sverige befolkning är med. Alltså 54% av samtliga medborgare från nyfödda till de som snart trillar av pinnen så skapar vi egna Facebook. I den diskussionen vi förde efter mitt spontana svar så berättade jag om hur jag har valt vänner på Facebook som inte bara lägger upp mer eller mindre meningslösa statutsuppdateringar. Istället väljer jag de som funderar och analyserar vad de ser i världen och på nätet. Jag har nästan dagligen intressanta diskussioner om vad som händer i vårt samhälle med dessa kloka personer. Personer som jag antagligen aldrig hade träffat ännu mindre haft diskussioner med om inte en plattform som Facebook funnits. Alltså bilden av ett Facebook där alla gör samma saker och ser samma saker är en gammal bild. Vi säger ju inte att Internet är på ett visst sätt eller hur? Eller det kanske vissa gör fortfarande. ;)

Det gick upp för mig i vår diskussion att Facebook är så stort idag så att det inte är någon idé längre att beskriva tjänsten som en homogen plattform längre. När vi är 800 miljoner där och inom ett halvår antagligen 1 miljard så skapar vi våra egna mini-Facebook. Dessa kan se väldigt olika ut. Dessa är dessutom formade av våra egna intressen. Det finns alltså inget ETT Facebook längre. Den föreställningen får vi förkasta!

IT-journalismens svanesång!

Provocerande titel eller hur? Hade jag nu några ambitioner att skriva i några större medier så är nog den chansen förbi när man skriver ett inlägg på sin blogg med den rubriken eller hur? ;)

Skälet till titeln på mitt inlägg är en fundering jag har haft ett tag. Funderingen handlar om hur man skriver om IT och produkterna. Jag tycker mig se att dagens skrivande härstammar till stora delar från en tid då IT var något för nerdar. Det är så lätt att glömma att det inte var så himla länge som IT var något får en liten utvald grupp av människor. Dessa människor hade det som intresse och älskade att pilla på dessa apparater, att få hacka dem och att jämföra specifikationerna på dem. När målgruppen för bevakningen var dessa människor så var det helt OK och kanske nödvändigt att skriva om hur mycket internminne man hade, hur snabb processorn var eller hur stor hårddisken var. Då var ju sådana saker fortfarande viktigt för den allmänna upplevelsen av en dator och de för de som använde dessa maskiner.

Nu däremot så använder vi ju alla datorer. Det är ju inte längre bara nerdar. Utan till och med mor- och far-föräldrar. Som om det inte var nog så har utvecklingen gått så snabbt och nått så långt att dagens datorer räcker gott och väl till för det vi gör med dem. Det är väldigt få av oss som pressar en dator av idag. Tvärtom så använder vi i bästa falla kanske hälften av kapaciteten.

Att då som journalist fortfarande lägga tyngdpunkten på saker som vilken processor en mobil har eller hur mycket av internminne en dator har skapar en klyfta mellan journalisten och läsaren av tidningen. Inte nog med det för när journalisten fortfarande tror att dessa saker är viktiga för oss konsumenter så förstår man inte sina läsares preferenser. Alltså inte nog med att man skriver om fel saker ur läsarens synvinkel. Journalisten missar stora och betydande förändringar i läsarens beteende.

Ett tydligt exempel är när Apple lanserade sin nyaste telefon iPhone 4S. De flesta skribenter inom IT hävdade att Apple hade gjort ett jättemisstag att inte lansera en version fem och att detta var en jättemöjlighet för konkurrenterna. Vad hände? Jo, Apple har aldrig någonsin sålt så många av sin iPhone på så kort tid och som om det inte var nog fortsätter man sälja bra på de äldre versionerna.

När nästan samtliga journalister som är satta att bevaka ett sådant viktigt ämne misslyckas så kapitalt med att bedöma sin läsares beteende så har man problem. Man håller snabbt på att bli irrelevanta och ointressanta. Vi läsare kommer ju då att hitta vår information och recensioner någon annanstans. Därav min titel vi kanske ser IT-journalismens svanesång nu!

Fler är inte bättre!

Jag lyssnar rätt ofta på en podcast som heter This Week in Google. Podcasten handlar inte bara om vad Google hittar på utan pratar om molntjänster överlag. Leo Laporte som driver den och andra podcasts har en intressant historia. Han var med om att driva en TV-kanal som riktade sig mot teknikintresserade för tjugo år sedan. Den publiken var inte tillräckligt stor för att bära en TV-kanal. Det han märkte däremot var att det fanns en publik som var väldigt trogen. Det var då han "startade" en TV-kanal men bara via Internet. Nu tio år senare så har han skapat ett mindre TV-bolag med tjugo olika program.

Hur som helst i en av alla dessa TWIG podcasts så var grundaren av Metafilter Matt Haughey med i programmet som en bisittare. Han nämnde då att hans tjänst Metafilter hade något mellan 10-12 000 medlemmar och han ville inte vara större än så. Det var nämligen lagom stort så att det alltid var någon som kunde svara på en fråga men inte större än att all kände till all på något sätt. Blev hans tjänst större så var han rädd att den skulle bli alltför opersonlig. Leo Laporte hade samma inställning men då gällde det hans egna TV-bolag. Han vill inte heller att det skulle bli mycket större. Då riskerade han att tappa den publiken han vill nå dvs oss teknikintresserade.

Jag tycker det är intressant att dessa två personer kommer fram till liknande slutsatser att mer är inte bättre. Det talar ju emot mycket av den gängse normen där man alltid försöker nå så många som möjligt. Det är ju så man kan ta ut högre intäkter via annonsörer. Att istället då säga att jag nöjer mig med den publiken jag har och kommer inte jaga fler tittare/lyssnare visar på ett annat sätt att tänka. Ett synsätt som jag tror kommer att öka. Dels på grund av vi alla vill vara unika och vill följaktligen ha unika nyheter och dels att själva tekniken blir allt billigare att skapa och distribuera ut information. Det sista gör det ju möjligt att sådana som Leo Laporte att starta TV-kanaler för allt smalare lyssnargrupper och tjäna pengar.

Fokusera på några få saker!

Jag är precis klar med biografin om Steve Jobs. Den tar sin lilla tid att läsa. Det är ju lite över 900 sidor att ta sig igenom men boken är läsvärd. Boken ger en unik inblick i hur Steve Jobs var som privatperson och företagsledare. Han beskrivs som en person med fantastiska egenskaper men även hur han kunde vara helt hänsynslös mot sina medarbetare och medmänniskor. Boken är alltså inte bara en hyllning till en av våra största IT-profiler de senaste trettio åren. Den visar även sidor av honom som inte är så älskvärda.

Under tiden jag läste boken på en iPad i iBooks. Kan  man läsa den på något annat sätt förresten? Så fick jag även min beställda iPhone 4S levererad. Det var en märklig känsla att packa upp sin nya iPhone precis när man har läst om hur den hade skapats av legenden själv.

Hela sammanhanget fick mig att fundera lite över Apple som företag och dess produkter. Genom boken så finns det en grundläggande filosofi hos Jobs som sedan har blivit Apples filosofi,, Idén är enkel det gäller bara att fokusera på några få saker och göra dem riktigt bra. När Steve Jobs kom till Apple så fanns det mängder av olika varianter på Macar. Tanken var väl att det skulle finna en Apple-dator för alla olika kundsegment. Enligt boken så var bland det första Steve Jobs gjorde var att rita upp en horisontell linje och en vertikal på en whiteboard som då bildade fyra olika fält.
-Här är våra fyra olika datorer vi skall tillverka, sa han då. En bärbar för professionella, en bärbar för konsumenter, en stationär för professionella samt en stationär för konsumenter. Fyra olika datorer och inte tio eller tjugo.

Den bilden säger så mycket om Apple och varför de har blivit så framgångsrika. Det är ju så lätt att falla i fällan att försöka vara alla till lags eller hur? Det finns mängder med argument, inte minst inom företagsvärlden, varför man skall göra så. Samtidigt så vet vi egentligen att det är omöjligt. Hur vi än försöker så är det alltid någon som kommer att vara missnöjd. Dessutom i vår iver att vara alla till lags så förlorar vi på vägen vem vi är. Vad vi egentligen står för.

Är det inte då bättre både som företag, organisation och inte minst som enskild person att vara tydlig med vad du står för och vad du levererar? Du kanske inte blir älskad av alla. Du kanske rent av är hatad av några. Men alla vet vad du man kan förvänta sig av dig!

It´s not about the phone stupid!

Jag skrev i mitt förra inlägg om att Iphone 4s målgrupp inte var de tekniskt intresserade människorna som köper allt nytt. Målgruppen är istället större mycket större. Trots vad många teknikintresserade tror har Apples iPhone för länge sedan slutat vara nischprodukt. Numera är en iPhone istället en bred konsumentprodukt.

Skall man vara riktigt petig så handlar det inte ens om telefonen längre. Majoriteten av köparna köper inte Apples iPhone för att den är snabbast eller har störst skärm. De grundar sitt köpbeslut på andra skäl.

Dessa köpbeslut handlar inte alls om hårdvaran utan mjukvaran. När du köper en iPhone och för den delen vilken Apple produkt som helst så blir ditt köp en del av ett större ekosystem. Ett ekosystem som Apple har tänkt länge och väl på hur det skall se och inte minst hur det underlättar din vardag. Eller som Peter Sichel skriver;

But it goes deeper than this. Many reviewers don't even realize what the product is. They still believe the iPhone or iPad is mostly a hardware product defined by its specifications. Apple has invested 10 times more R&D resources to create the iOS software and supporting eco system than its hardware. Apple didn't design the hardware to match some feature checklist, they designed it to make their software amaze and delight customers, to create an emotional connection that effects peoples lives. To compare the iPhone or iPad to other products primarily on their hardware specifications is not representative of the quality of experience users are likely to have with the product.


Det är dessa skäl som gör att användarna av iPhonen och andra av Apples produkter är så nöjda med deras produkter. Det handlar om total upplevelsen av produkterna. Inte om de har de snabbaste processorerna eller värsta grafikkortet. Själva hårdvaran är den lilla delen av hela upplevelsen!

iPhonen är inte för er!

Igår hade Apple ett event där man lanserade en ny version av sin bästsäljande Iphone 4. Även om innanmätet var helt nytt så var utsidan identiskt med den äldre versionen. Logiskt sätt så benämnde Apple denna nya version för 4S och inte iPhone 5.

Lite förbryllad och fascinerad läser jag om hur många är besvikna på att Apple inte lanserade en iPhone 5. Apple själva har ju inte antytt att det kommer en helt ny version. Det är ju kända för att inte säga något alls om vilka produkter de kommer att lansera. Dessutom så följer lanseringen igår ett känt mönster från Apple. De uppdaterade ju iPhone 3G till 3GS precis som man gör nu med iPhone 4 till 4S.

Många förståsigpåare dödförklarar nu Apples nya version av Iphone. De skriver att nu har alla andra tillverkare ett gyllene tillfälle att konkurrera ut Apple på denna arenan. Samsung och andra kommer med telefoner snart som kommer att många fler funktioner än Apples. Då har man glömt eller förträngt hur mycket kritik den första versionen av iPhonen fick för att den inte hade 3G, att kameran var så dålig osv osv. Inte heller då var försäljningsargumentet mängden nya funktioner från Apple.

Apples filosofi har aldrig varit att lasta sina produkter med massor med funktioner. Det har heller aldrig varit ett självändamål för dem att vara först med nya tekniska funktioner. Apples hela filosofi handlar istället om "less is more" dvs skala bort allt onödigt. Gör det istället så enkelt det bara går att använda de funktioner som finns i telefonen. Därefter lägger man på nya funktioner!

Ett sådant synsätt kolliderar med oss early adopters och teknikintresserade. Många av oss älskar nya funktioner. Vi vill prova dem. Vi vill känna att vi ligger i den tekniska framkanten. Vi stor ut med att allt inte fungerar som det skall alltid. Bara vi får köra alla nya häftiga funktioner!

Den vanliga användare däremot vill bara ha en telefon som funkar. De bryr sig inte om telefonen kör 3G, LTE eller WIMAX. De struntar fullständigt i vilken processor som sitter i telefonen eller hur mycket internminne den har. De vill bara ha en telefon som fungerar. En telefon som de förstår. En som de kan använda utan att känna sig dum.

iPhone 4S är byggd för dessa vanliga användare. Apple har medvetet valt att lyssna på dem och valt att möta den gruppens behov. Inte den betydligt mindre men mer högljudda gruppen teknikintresserade. iPhone 4S är inte byggda för er!

Trött Early Adopter?

Bland mina vänner är känd som den som alltid provar nya grejer. Visserligen är jag inte så snabb som Joakim Jardenberg som verkar ha provat tjänster innan de flesta av oss hört talas om den. Hur som helst så dyker det upp en ny tjänst så förväntar man i min omgivning att jag har provat den och inte minst att jag skall ha en åsikt om den. Till en viss del så uppfyller jag deras förväntningar. Jag har nog provat fler tjänster än vad jag kan komma ihåg. De flesta av dem har jag varit inne en gång och sett hur det har fungerat för att sedan glömma bort dem.

Det senaste halvåret så har däremot min lust att prova nya tjänster avtagit. Jag har försökt att använda Tumblr som är den nya hippa blogg-plattformen men den har inte lyckats engagera mig. Det kan kanske förklaras att jag tycker denna tjänsten är tillräckligt bra och fyller min behov. Det som verkligen fick mig att fundera över min minskande entusiasm är de gånger jag försökt ta till mig Google+ som är den nya socialatjänsten från Google som alla pratar om. Hur jag än försöker så kan jag inte känna någon alls lust att använda tjänsten och det trots att diskussionen samt inlägg håller en hög kvalité. Det är alltså en plattform där många smarta människor med intressanta åsikter finns och väldigt intressanta diskussioner förs. Allt borde tala för att jag skulle använda tjänsten dagligen men så har det inte blivit. Jag är därinne alltmer sällan.

Frågan jag har ställt mig och kanske ni som läsare även funderar över är: håller gubben på att bli gammal? Är väl så att ju äldre man blir desto trögare blir man. Tröskeln att prova nytt höjs väl med åldern. Man håller sig till det som känns bekant och tryggt.

Det kan mycket väl vara så eller så är det så enkelt som att dygnet har 24 timmar och de timmarna är fyllda med alla andra Internet-tjänster. Jag bloggar ju här och på ett ställe till, Twittrar, Facebookar, läser massor med nyheter i Google Reader och sist men inte minst det skickas en del mejl oxå. Det finns alltså inte mer plats för att vara aktiv på ännu en tjänst. Oavsett hur intressant den är.

Kan det vara så att vi alla börjar bli mätta på tjänster? Dygnet har inte mer än 24 timmar och det blir allt svårare att lägga till ännu en tjänst som vi skall engagera oss i? Det räcker inte längre bara att vara en ball tjänst. Den nya tjänsten måste vara mycket bättre än de som finns idag för att vi skall använda den. OM den inte är det så kommer den att sakta men säkert att försvinna såsom Google+ verkar göra för de flesta av oss.